...
Jag fullständigt kräks på det! Så himla barnsligt, tramsigt och det får mig verkligen att kräkas på det. Jag tror nog på att allt i livet har en mening. Det finns nog en mening med allt som sker, det sker inte bara för att det sker. Helt enkelt.
Sen natt, tidig morgon.
Cecilia sover i husets nedersta plan. Själv ligger jag i min o makens säng. En kväll med skrivande på uppsatsen, en mor och en syster på besök med jordgubbar och mjölk och två hundar som nu sover gott hos sina mattar efter lång och händelserik dag.
I morgon bitti är det uppstigning åtta. Promenad. Frukost. Skriva till två. Däremellan. Lunch. Promenad.
På ett eventuellt återseende.
/B
Det var länge sen du bloggade Bea.
Så sade min vän för ett tag sen. Vet inte varför det inte blivit av. Man har alltid en aning om vem som läser, och det är nog där begränsningarna på skrivandet kommer in. Vem vet, inte jag ^^
Jag har inget att berätta. Inte nu. Inte för dig som läser. Men för dig som är min vän i verkliga livet, inte här, inte på bloggen. Men sen. Sen när vi träffas.
